A lot of snow

Detta bildspel kräver JavaScript.

We just got back to Abisko Scientific Research station after our initial field trip of the season.

The late spring up here has resulted in a lot of snow and still frozen ground on our sites. Creative thinking, nice weather and a good field team still made the fieldwork successful.

/ Mats P. Björkman – the Alpine & Polar Ecology group of BLUES

Field season starts!

20170604_080946

Mats P. Björkman, Haldor Lorimer-Olsson and Argus Pesqueda have headed up to Latnjajaure Field Station west of Abisko to start up this field season. It’s the second field season in the project ”Permafrost thaw – decadal responses to climate change”. If you want some flash backs from last year field work with Alpine and Polar Ecology group of BLUES see these posts:

Fieldwork in Abisko

At last some work

Tent camp at Corrvosjaure

Calf marking at Corrvosjaure

Flux measurements at Corrvosjaure

Back in a sunny Tarfala

On the other side of Träsket

Kebnekaise from its best

Birches on the tundra

Dendrochronology?! On that?????

Last fieldwork for the season

Rain, snow and a bit of sun

– the Alpine and Polar Ecology group of BLUES

Sydafrika Dag 11: Kaapvaal-kratonen

Dag 11: 14 oktober, 2016

Färden mot Kaapvaal-kratonen

Axel Hellman

Efter gårdagens exkursion i Kaaien-terrängen kring Upington, där vi såg flertalet olika vulkaniska bergarter och sedimentära bergarter, for vi på morgonen vidare mot Kimberley. Morgonen började med en genomgång av dagens rutt och de geologiska sevärdheter vi skulle påträffa under dagen. Det var nämligen ingen vanlig dag i Sydafrika utan dagen då vi skulle upp på Kaapvaal-kratonen.

Kaapvaal kratonen är en cirka 3,6–2,7 miljarder år gammal (arkeisk) bit stabil jordskorpa, vilken totalt är ca 2,7 gånger större än Sveriges yta. Urberget i stora delar av Sydafrika tillsammans med delar av Zimbabwe och Botswana utgörs av denna kraton.

Gårdagens punktering på en av bilarna var lagad och Lorenz höll ett föredrag för oss om Traansvaal Supergroup: en grupp bergarter vilka breder ut sig över stora delar av kratonen. Dessa bildades för mer än 2 miljarder år sedan och är relativt opåverkade av senare geologiska händelser. Bergarterna är mestadels sedimentära och har bildats i en riftmiljö. Sandstenar, konglomerat, kalkstenar och skiffrar utgör huvuddelen av gruppen tillsammans med fåtalet vulkaniska bergarter.

img_2405

En stor skärning längs vägen bestående av en ”BIF” som tillhör Transvaal-sedimenten.

För att komma till Kaapvaal-kratonen körde vi från Areachap-terrängen och genom Kaaien-terrängen, och lämnar med det de sista delarna som är relaterade till Namaqua-orogenen. Dagens första stopp var en högmetamorfoserad glimmerskiffer (en lerig sedimentär bergart vilken blivit omvandlad genom högt tryck och höga temperaturer) vilken varit nedtryckt till cirka 40 km djup och sedan förts upp till ytan. Vidare kollade vi även på bandade järnmalmer, så kallade ”BIF” (Banded Iron Formation), vilka Pia höll ett föredrag om.

img_2402

Närbild på en snygg bandad järnmalm.

Under resan körde vi genom områden med sanddyner av Khalahari-sand och temperaturen nådde som högst 41 grader! Vi såg också de väldigt häftiga vulkaniska avsättningarna från Ongeluk-lavan, som för 2,4 miljarder år sedan rann ut på havsbotten och formade sfäriska avsättningar av kuddlava. På vägen till Kimberley såg vi dessutom en tillit (förstenad morän), som också är 2,4 miljarder år gammal. Vi såg dessutom arkeiska stromatoliter i kalksten, kalkproducerade alger vilka utgör spår av de första liv som fanns på jorden. Under dagen såg vi också flera giraffer, bufflar, strutsar och springbockar innan vi till slut trötta och solbrända nådde Kimberley där pool och grillning väntade.

 


Vill du läsa mer?

Kaapvaal-kratonen:

Poujol, M., Robb, L. J., Anhaeusser, C. R., & Gericke, B. (2003). A review of the geochronological constraints on the evolution of the Kaapvaal Craton, South Africa. Precambrian Research, 127(1), 181-213.

https://en.wikipedia.org/wiki/Kaapvaal_Craton (bild tagen härifrån)

Transvaal Supergroup

https://en.wikipedia.org/wiki/Transvaal_Supergroup

Banded iron formations (BIF)

https://en.wikipedia.org/wiki/Banded_iron_formation

Sydafrika Dag 10: Koras

Dag 10: 13 oktober, 2016

En dag med Koras-gruppen

Erik Jansson

Dagens exkursion började i Upington klockan 09.00. David flög hem tidigt på morgonen och vi fick fortsätta resan med hjälp av hans instruktioner. Vädret väntades bli klart och upp emot 33 grader.

Vi tog oss iväg för ett första stopp för dagen. Det skulle vara ett gammalt stenbrott där man har brutit den 1.09 miljarder år gamla Straussberg-graniten. Brottet var svårt att hitta och det slutade med att vi fick nöja oss med några få hällar i området. Vår verksamhet drog till sig uppmärksamheten av de lokala skolbarnen i byn och de försökte nyfiket hänga med på vad vi pratade om (bild 1).

20161013_095104

Bild 1 – En stor grupp nyfikna barn tyckte att det var lajbans när vi stannade till med tre bilar och skulle titta på stenar. Foto: Erik Jansson (2016).

Nästa stopp på dagen skulle komma att bli en vägskärning där man kunde se en serpentinit med mafiskt ursprung i en omkringliggande kvartsit. Bergarterna hör inte alls ihop och vi diskuterade om en eventuell förkastning kunde ha resulterat i att serpentiniten var lokaliserad där den var.

Dagens huvudmål var de stelnade lavorna och sediment från Koras gruppen. Där på plats höll jag en presentation om Koras-gruppen för att alla skulle få en större förståelse om bergarterna. Koras-gruppen består av flera sekvenser med bimodala felsiska och mafiska lavor samt sedimentära bergarter som till exempel konglomerat och sandstenar. Dessa är 1173 till 1093 miljoner år gamla och sekvenserna är avsatta i bassänger som skapats av förkastningar efter Namaqua-Natal kontinentkollisionen.

De hällar vi såg var huvudsakligen vid vägskärningar där vi, för varje stopp, tog oss igenom sekvenserna. Vid de hällar vi stannade vid fick vi se respektive basaltisk andesit (bild 2), rhyoliter (bild 3) och konglomerater (bild 4). Det sista vi fick se av Koras-gruppen var det yngsta konglomeratet (bild 5), som även är det yngsta i Kaaien-terrängen. Ovanför konglomeratet är den mörkröda Kalahari-sanden avsatt och stora sanddyner med den mörka sanden kunde ses i omgivningen och täckte mycket av berggrunden i området.

konglomerat2

Bild 5 – Yngsta konglomeratet i Koras-gruppen, som även är yngsta bergarten i Kaaien-terrängen. Foto: Erik Jansson (2016).

Vid 14-tiden hade temperaturen nått ett maximum på 40 grader och vi passade på att stanna i en liten by för glass på hemvägen. Några i gruppen tog även på sig att köpa glass till de nyfikna lokala barnen från byn.

Väl tillbaka vid vårt boende så hade vi en till presentation och där Axel Hellman fick lära oss om Kaapvaal-kratonens sammansättning. Strax därpå insåg vi att en av bilarna hade fått punktering på ena framdäcken vilket som tur var skedde på parkeringen till vårt boende och kunde hanteras utan större problem. Dagen avslutades sedan med braai.

Sydafrika Dag 9: Kakamas–Upington

Dag 9: 12 oktober, 2016

Resan mot Upington

Andrea Claesson

Vår resa fortsatte, genom vegetationstäckt ökenlandskap, österut från Lake Grappa till Upington. På vägen åkte vi igenom Kakamas- och Areachap-terrängerna, som Viktor pratade om dagen innan, vilka inkluderar bland annat Vaalputs-graniten och Friersdale Charnockite, som innehåller blå kvarts vilket Dennis är expert på.

Innan vi drog iväg hade Isabell föredrag om Umkondo Large Igneous Province och därefter jag om Kalaharibassängen, som bildades när den gamla superkontinenten Gondwana sprack upp för cirka 130 miljoner år sedan. Sedimentet som har fyllt igen bassängen är den yngsta avsatta formationen i Sydafrika och innefattar Kalahariöknen. Stratigrafin består främst av sediment avsatt av fluviala och eoliska processer efter vittring av äldre underliggande bergarter.

Vi stannade vid Oranjefloden för att titta närmare på Vaalputs-graniten, vilken har kvartsit-inklusioner i sig. Floden överdräneras ofta och återkommande i samband med säsongsrelaterad nederbörd. Detta gör att hällarna har fått en rundad mjuk yta då rullstenar kargat berget när dessa följt med strömmen. Det fungerar likt på samma sätt som hur glaciärerna har format landskapet i Sverige under istiderna, under de senaste 2,5 miljoner åren.

Ett lite längre stopp gjordes strax utanför Soverby, för att äta lunch på en glimmerskiffer (Zoovoorby Staurolite Schist) som innehåller rikligt med mineral som staurolit och granat. Staurolit är ett mineral som kännetecknas främst av sin speciella korsliknande tvillingkristallbildning. Det är även ett indexmineral, vilket avslöjar vid vilken temperatur och vilket djup (tryck) som en bergart genomgått metamorfos.

Hur det blev med den där lunchen är en annan historia. Tiden försvann till att entusiastiskt leta efter den ”idealiska” kristallen, vilket jag inte var ensam om. Lunchlådan fick istället för min del avnjutas efteråt i bilen vidare mot Upington: helt rätt val.

Sydafrika Dag 8: Augrabies Falls National Park

Dag 8: 11 oktober, 2016

Bland rosa kristaller och tjuvaktiga apor

Viktor Erlandsson

Vi vaknade vi nio tiden till 24° istället för gårdagens Springboks 3°, inte helt fel!

Dagens första stopp var precis vid utfarten från Lake Grappa (bild 1). Där fick vi se på den så kallade Kenhardt-gnejsen. Kenhardt-gnejsen var från början en del utav en vulkanö, för ungefär 1 200 miljoner år sedan, men som genom åren utsatts för mycket deformation och omformats till en gnejs. Vi kunde även se en fältspatrik pegmatit som intruderat Kenhardt-gnejsen. Förr i tiden hade man brutit denna pegmatit eftersom fältspat är ett viktigt industrimineral, som används bland annat till keramik, glas, färg och även gummi.

img_1157

Bild 1 – Kontakten mellan Kenhardt-gnejsen (höger) och den fältspat-rika pegmatiten (vänster). Erik for scale. Foto: Viktor Erlandsson (2016).

Därefter körde vi vidare och in i Augrabies Falls National Park där vi stannade för att bland annat kolla på en gabbro (bild 2), vilket är en vanligt förekommande mafisk bergart (mafisk = låg kisel innehåll).

img_1170

Bild 2 – David Cornell förklarar den mörka gabbro-bergartens ursprung. Foto: Viktor Erlandsson (2016).

Senare, medan David Cornell berättade om Riemvasmaak-granit, märkte vi att det även fanns ljusrosa stenar liggandes på marken (bild 3). Detta visade sig vara rosenkvarts, vilket är en rosa variant utav mineralet kvarts och en halv ädelsten. Den rosa färgen kommer från orenheter av mangan inuti kristallen.

img_1174

Bild 3 – Rosenkvarts bredvid Riemvasmaak-granit. Foto: Viktor Erlandsson (2016).

På väg ut ur nationalparken fick vi även syn på två giraffer, bara några tiotals meter ifrån vägen! Så det blev ett litet “biologi-stopp” för att fotografera (bild 4).

img_1163

Bild 4 – En av girafferna i Augrabies Falls National Park. Foto: Viktor Erlandsson (2016).

När vi sedan var klara med geologi för dagen stannade vi vid en pool för att svalka oss i hettan. Men medan vi naivt simmade omkring, passade traktens busiga apor (bild 5) på att hoppa in i en av bilarna, vars ruta var halvt nere. En av oss flög ut ur poolen och fick skrämt ut aporna, som sedan snopet satt i ett träd och kastade ner alla våtservetter, vilket var det enda de fick med sig under plundringen.

img_1237

Bild 5 – En nyfiken apa, som var med och plundrade en av bilarna. Foto: Viktor Erlandsson (2016).

Efter det bestämde vi oss att det var dags att åka hem, och inte glömma en ruta nere igen.