Sydafrika Dag 7: Gamsberg

Dag 7: 10 oktober, 2016

Öken, gruvor och sprängda däck

Erik Fennvik

Dagen började med att vi gick upp tidigast av alla dagar under resan hittills. Vi lämnade Springbok vid kvart över sex på morgonen och satte kurs österut mot Black Mountain: en zink, bly, koppar och silver gruva i Aggeneys. Den timmeslånga bilfärden mellan Springbok och Aggeneys färgades av en otrolig soluppgång över ökenlandskapet (bild 1).

picture1

Bild 1 – Soluppgången mellan Springbok och Aggeneys, på väldigt raka vägar. Foto: Erik Fennvik (2016).

Väl framme vid Black Mountain Mining möttes vi av geologen Patrick Spathelf, som jobbar med nya zink-gruvan Gamsberg. När alla hade fyllt i blanketter och det hade tagits fingeravtryck på oss, var vi redo att bege oss in på gruvområdet. Patrick började med att hålla en föreläsning för oss där han gick igenom den delen av Sydafrikas geologiska utveckling som hade påverkat bildningen av Gamsberg och hur malmen skulle brytas. Patrick fortsatte med att gå igenom nutida, dåtida och framtida problem för gruvprojektet.

Efter föreläsningen tog Patrick och geologen Archie med oss till var borrkärnorna analyseras. De gick igenom med oss hur de utför karteringen av borrkärnorna och hur de olika malmtyperna ser ut i borrkärna. De berättade även om vilka koncentrationer av zink, bly, koppar och silver de olika delarna av malmen har och vad som var bra respektive dålig malm.

picture2

Bild 2 – Geologen Patrick visar upp borrkärnor från Gamsberg. Foto: Erik Fennvik (2016).

Lunch åt vi i en park i Aggeneys, efter borrkärnekarteringen var avslutad, Patrick och Archie svarat på alla våra frågor och vi lämnat dem. Efter lunch bar det av österut mot Lake Grappa utanför Kakamas, där vi skulle bo de kommande två nätterna med några stopp på vägen.

Men äventyret var inte över än! Precis när vi kört igenom Pofadder, sprängdes ett däck på en av bilarna! (bild 3) Vi blev då tvungna att lämna kvar en liten grupp i Pofadder, då inte alla kunde få plats i de andra bilarna.

picture3

Bild 3 – Det sprängda däcket kunde snabbt bytas till ett reservdäck, men bilen gick inte längre att köra långa sträckor med. Foto: Erik Fennvik (2016).

Resten körde till Lake Grappa (bild 4) för all lämna av allt och alla, för att sedan komma och hämta de som var kvar på kvällen. En ny bil skickades till oss från Bloemfontein och var framme redan nästa dag på morgonen. Som tur var hindrades inte resan mycket av denna olycka och ingen skadades!

picture4

Bild 4 – Lake Grappa, en konstgjord sjö på en vingård där man kan åka vattenskidor om man törs gå i vattnet. Foto: Erik Fennvik (2016).

Annonser

Sydafrika Dag 6: Richtersveld

Dag 6: 9 oktober, 2016

Richtersveld-terrängen

David Jonason

Klockan 8 på morgonen höll jag min presentation om dagens utflyktsmål: Richtersveld-terrängen. Strax efter lämnade expeditionen Springbok Caravan Park för att bege sig norrut.

Första stoppet var vid en metamorf gnejs, rik på granat, biotit och aluminium-silikatet sillimanit. Denna bergart har varit upphettad till ungefär 780 °C. En liten bit längre norrut stannade konvojen vid en odeformerad grovkornig granodiorit (bild 1), som är 1860 miljoner år gammal och har inte alls varit med om samma temperaturer som den förra. Detta är ett tecken på att vi har kört in i lågmetamorfa Richtersveld. Granodioriten har senare (under Pan-African eventet) intruderats av ganska grunda, nord-sygliga mafiska diabasgångar. Det går tydligt att se hur djupt vittringen har nått ner i berggrunden (det brunare toppskiktet i vägskärningen).

imgp4322

Bild 1 – Första tecknet på att vi befinner oss i Richtersveld: en granodiorit från Vioolsdrift Suite. Foto: David Jonason (2016).

Bussarna körde vidare och på vägen in till Vioolsdrift, på gränsen till Namibia, stannade vi några gånger för att titta närmare på lågmetamorfa granodioriter (Vioolsdrif Suite) och andesitiska vulkaniska bergarter (Orange River Group). Antagligen har många av de intrusioner skett i samband med en kollision av landplattor i form av vulkaniska öbågar. Lite längre norrut finns liknade strukturer som är 2,0 billioner år gamla och kan tyda på att det möjligtvis var flera öbågar som kolliderade. Bild 2 visar på en vesikulär textur (gashålrum i lava) i den petrifierade lavan, som förmodligen är resultatet av gaser som frigjorts från smältan och inte hunnit fly innan lavan stelnade.

imgp4335

Bild 2 – Vesikuler i andesit. Gasbubblor som bildades när lavan stelnade. Foto: David Jonason (2016).

Efter att ha tittat på bergarterna som är typsiska för Richterveld Subterrane, stannade exkursionen för lunch och diamant-vaskning en bit utanför Vioolsdrift längs den Orangea floden (bild 3), med fin utsikt över Pan-African Nama sandsten. Floden definierar gränsen mellan Sydafrika och Namibia och är känd för att föra diamanter från inlandet till kusten, var man suger upp dem från havsbotten. Tyvärr hittade ingen en diamant i sanden denna dag.

imgp4349

Bild 3 – Lunch vid Orangea floden på gränsen till Namibia. Foto: David Jonason (2016).

På eftermiddagen, på väg tillbaka till Springbok, stannade bussarna vid ett pegmatitbrott nära Blesberg. I varphögarna gömde sig både beryl och mängder med granater. Även lite mer exotiska mineral som lepidolit och vad som möjligtvis kan vara spodumen hittades, vilka båda tyder på att pegmatiten är litium-rik (bild 4).

imgp4361

Bild 4 – En action-bild från pegmatitbrottet. Här jagas det efter spännande mineral! Foto: David Jonason (2016).

Dagen avslutades med att återvända till Springbok för att äta middag på den lokala restaurangen.

Sydafrika Dag 5: Wheal Heath

Dag 5: 8 oktober, 2016

Wheal Heath och Nababeep

Amie Remberg

Dagen började långsamt på Springbok Caravan Park efter resans absolut kallaste natt: endast 3°C! Vilket inte husen direkt var byggda för (bild 1), man fick sova tätt ihop och med dubbla täcken.

south-africa-134

Bild 1 – Stugan vi bodde i på Springbok Caravan Park. Husen är inte lika välisolerade i Sydafrika som i Sverige. Foto: Amie Remberg (2016).

Jag hade min föreläsning om Namaqua Terranes: Bushman and Garies. Ett område som formades under tiden 1.2–1 miljarder år sedan i samband med Prekambriska superkontinenten Rodinias skapande. En orogenes (bergskedjeveckning) 1.21–1.16 miljarder år sedan tryckte ihop jordskorpan i området och ombildning (metamorfos) skedde av de redan existerande bergarterna och ny krusta bildades av samtida magmatism och vulkanism. När inte skorpan kunde förkortas, tryckas ihop mera, bildades sk. skjuvzoner. Detta medförde att jordskopan trycktes ut åt sidorna istället och dess olika delar rörde sig parallellt mot varandra.

Erik Fennvik hade sedan sin intressanta föreläsning om Bushmanland malmdistrikt, som vi skulle se mer av senare på resan.

Första stoppet för dagen var i Wheal Heath där vi gick i ett landskap med låga buskar och suckulenter som klarar det torra klimatet. Vissa buskar hade gula blommor som luktade liknande renfanan i Sverige och många andra goda kryddiga dofter när man gick igenom dem. Vi såg Namaqualand Daisies som är orangea och lila blommor som blommar under våren i öknen, mycket vackert bland allt det bruna och grå (bild 2).

south-africa-102

Bild 2 – Namaqualand Daisy, en vackert orange blommar. Dessa kan ibland täcka hela fält, när öknen blommar. Foto: Amie Remberg (2016).

Här fick vi se olika medium- och högmetamorfa bergarter som till exempel metapeliter, som är deformerade tidigare sedimentära bergarter med högt lerinnehåll och en mycket grovkornig sandsten. Bergarter i detta område har omformats vid höga temperaturer men under lågt tryck. Vi såg också en kontakt mellan den granitiska Modderfontein-gnejsen och en anortosit (bild 3), vilka skapats under olika temperaturer på 800 respektive 1000 °C. Anortosit är en bergart som består till minst 90 % av fältspaten plagioklas. Anortosit–norit-intrusionerna som förekommer i området är ibland rika på koppar och man har historiskt brutit dessa så kallade Namaqualand-malmerna. På Wheal Heath, platsen vi var på, fanns också småskalig gruvdrift.

dsc03377

Bild 3 – Alla studerade i detalj hur bergarterna såg ut i kontaktzonen mellan högmetamorfa gnejser och de yngre anortosit–norit-intrusionen. Foto: Amie Remberg (2016).

Vi vandrade sedan en runda på kullen, som på toppen består av granatförande Concordia-granit. På vägen upp för en höjd för att studera en bergart bestående huvudsakligen av magnesiumrik glimmer (flogopitit) hittade vi den här vackra stora skalbaggen (bild 4). Den skimrade passande blågrönt i solen liknande de mineral vi hittade på nästa stopp.

south-africa-130

Bild 4 – Inget mineral, men en häftig blå skalbagge. Foto: Amie Remberg (2016).

Sedan åkte vi vidare till koppargruvan Glory Hole (bild 5) i lilla staden Nababeep, vilket betyder ”noshörningställe” på khoikhoi. Här blev alla som galna av att leta efter vacker grön-turkos malakit och blå azurit i slagghögarna. Färgen på vattnet i det övergivna gruvhålet var också fint blågrönt.

south-africa-133

Bild 5 – Dagbrottet i den nu nedlagda gruvan i Nababeep kallas för ”Glory Hole”. Vattnet i hålet har färgats blågrönt av koppar från gruvan. Foto: Amie Remberg (2016).

På eftermiddagen körde vi ett improviserat styrkepass med tegelstenar och som tyngder för att uppväga för allt bilåkande. Skönt när vi hade många mil framför oss på resan.

På kvällen åt vi braai, Sydafrikansk grill, på Springbok Lodge. En liten restaurang med en fin mineral samling och böcker om Sydafrikas geologi och natur. Alla exemplar av en bra bok om Sydafrikas geologiska utveckling var slut när vi åkte därifrån. Jag hittade namnet på skalbaggen vi såg tidigare under dagen i en bok om Namaqualands flora och fauna. Den tillhör familjen Buprestidae och kallas passande för “jewel beetles”.

Gå in på http://www.springboklodge.com/curios.html för att kolla in restaurangen och samlingen.

Sydafrika Dag 4: Resan till Springbok

Dag 4: 7 oktober, 2016

Långfärd till Springbok

Ingrid Jillerö

Denna dag tillägnades att köra bil mellan Cederberg och Springbok: en sträcka på cirka 40 nätta mil! Klockan 08.30 bar det av och 08.35 hade vi vårt första stopp: fossiljakt! I skiffern i Bokkeveld Formation, som tillhör Cape Supergroup, skall det som bekant gömma sig spår av cirka 400 miljoner år gammalt liv. Trots allt lyftande, tittande och hamrande (bild 1) så var det enda livstecknet jag såg en levande spindel.

imgp0125

Bild 1 – Martin, Karin och Lorenz letar fossil utan någon större framgång just denna dag. Foto: Ingrid Jillerö (2016).

Vi for vidare till nästa stopp, vid Vanrhynsdorp. Där fick vi se en cirka 550 miljoner år gammal svart marmor i en vägskärning. Denna marmor har bildats genom att kalksten har utsatts för tryck och temperatur under Pan-African orogenesen och på så vis omvandlats till marmor.

Efter ett par timmar med chipsätande och allsång i bilarna körde vi in i ett nytt geologiskt område: Namaqua-provinsen. Namaqua kännetecknas av mycket äldre berggrund än vad vi hade sett hittills på resan. Vårt stopp innebar att kolla på en granit från alla möjlig vinklar (bild 2). Blocket representerade en ganska typisk Namaqua-granit.

imgp0135

Bild 2 – Vi står samlade runt ett block av Namaqua-granit. Foto: Ingrid Jillerö (2016).

Under stoppet fick vi också besök av ett gäng stora, färgglada gräshoppor (bild 3), som vi senare samma kväll fick reda på kunde vara dödligt giftiga vid oralt intag.

imgp0131

Bild 3 – De giftiga, men häftiga, gräshopporna. Foto: Ingrid Jillerö (2016).

På kvällen kom vi till ett mycket kallt Springbok,där vi, efter ett restaurangbesök besökte stadens imponerande stensamling, vilket blev ett trevligt slut på denna dag.

Sydafrika Dag 3: Maltese Cross Hike

Dag 3: 6 oktober, 2016

Bokveldskloof och Maltese Cross

Annelie Helmfrid

Den tredje dagen på exkursionen började med att jag höll en presentation om Cape Supergroup på Nuwerust Farm där vi hade tillbringat natten. De omgivande bergen av Nuwerust Farm är Bokkeveld Formation som är en del av Cape Supergroup. Den soliga morgonen övergick snabbt till mulet väder när färden gick på skumpiga grusvägar till Bokveldskloof i Cederberg (bild 1), där man kan vandra upp till en stenpelare som kallas Maltese Cross.

20161006_101401

Bild 1 – Geologin i Bokveldskloof består av sedimentära bergarter som hör till samma grupp som de som finns på Table Mountain. Foto: Annelie Helmfrid (2016).

Vi vandrade genom Peninsula Formation som består av en tjock lagrad sandsten upp till Maltese Cross (bild 2) där vi intog vår lunch. Lång tid av erosion och vittring har skapat denna speciella form av pelare som är mer motståndskraftig än omgivande berggrund.

20161006_115103

Bild 2 – Maltese Cross, en hög stenpelare som skapats av långsam vittring och erosion under troligtvis miljontals år. Foto: Annelie Helmfrid (2016).

Uppe vid toppen av Maltese Cross syns urgamla istidsavlagringar som tillhör Pakhuis Formation (bild 3). Dessa bildades under en kort period av nedisning för länge sedan. Isens rörelser fram och tillbaka skapade stora veck i berggrunden på grund av att den fortfarande var mjuk och inte helt förstenad.

img_7473

Bild 3 – Isens rörelser har skapat stora veck i sedimenten i Pakhuis Formation, som nu är förstenade och bevarade. Foto: Axel Sjöqvist (2016).

I vanliga fall är detta ett mycket torrt område som ofta drabbas av skogsbränder, vilket kunde ses på de många utbrända buskarna. Det torra klimatet har gjort att det har bildats ökenlack, det vill säga en beläggning av mangan på flera stenar i området.

Både Peninsula och Pakhuis Formation tillhör Table Mountain Group och är en del av Cape Supergroup. Table Mountain Group består av äldre berggrund än Bokkeveld, så under morgonfärden åkte vi från yngre till äldre bergarter.

Jagade av regnet gick färden vidare till Dwarsrivier för vinprovning, vilket var mycket uppskattat av både studenter och lärare (bild 4). Många köpte med sig vin från gården, som ligger över 1000 m över havet. Kvällen avslutades med grillning och umgänge på Nuwerust Farm där vi skulle sova även denna natt.

20161006_153510

Bild 4 – Gruppbild tagen på vingården ”Cederberg” i Dwarsrivier. Foto: Annelie Helmfrid (2016).

Sydafrika Dag 2: Långfärd till Cederberg

Dag 2: 5 oktober, 2016

Långfärd till Cederberg och Bokkeveld Fossilen

Rickard Haeggman

Det var dags att lämna Kapstaden. Dagen bjöd på första långfärden och stämningen var på topp, även om många var fysiskt trötta efter gårdagens utflykt. Destinationen ligger norrut från Kapstaden och heter Cederberg. Vägen skulle också ta oss genom Malmesbury-formation och in i den fossilrika Bokkeveld-gruppen.

På ett stopp längs vägen (bild 1) berättade Adi för oss hur Pan African-bältena bildades vid en kollision mellan Sydamerika och Afrika under påbyggnaden av superkontinenten Gondwana. Denna kollision bildade för cirka 570–540 miljoner år sedan Cape-graniten och deformerade samtidigt Malmesbury, vilket vi kunde se där vi befann oss. Malmesbury i sin tur består av olika sorters sedimentära bergarter såsom skiffer och turbiditer, som har omvandlats till fylliter och kvartsiter.

dsc_0305

Bild 1 – Svårt vittrad Malmesbury-formation. David’s kommentar: ”Eehm. It’s pretty horrible: I can’t see anything.” Foto: Rickard Haeggman (2016).

Sedimentet i Bokkeveld-gruppen, som ligger stratigrafiskt ovanpå sandstenen från Table Mountain, avsattes under Devon och är vida känt för sin fossilrikedom. Framför allt Gydo- (där vi stannade) och Voorstehoek-formationerna innehåller många arter. Det går att hitta flera arter av bland annat trilobiter, brachiopoder, crinoider och med tur även fiskar, vilket är typiskt för just Devonska fossil världen över. I övriga delar av Bokkeveld ska det finnas växtfossil och även spårfossil.

Vi hittade små brachiopoder (bild 2) och någon enstaka trilobit. Hela Bokkeveld-formationen, som består av leriga sandstenar och skiffrar, tros ha bildats i en urgammal grundhavsmiljö där det fanns vågdominerade floddeltan. Bevisen för detta finns bland annat i fossilerna. Många av arterna som hittas trivdes i grundhavsmiljöer.

dsc_0311

Bild 2 – En liten brachiopod (snäcka) i Bokkeveld-sediment. Foto: Rickard Haeggman (2016).

Efter en dag av bilåkande, på varierande och stadigt försämrande väglag, kom vi äntligen fram till Cederberg (bild 3). Vårt boende på en gård ligger vid ett vattendrag i en dalgång i ett torrt landskap, som skulle passa in i vilken vilda västernfilm som helst. Det är väldigt grönt omkring vattnet och platsen vi är på skulle kunna vara tagen ur en reklam för någon vingård. Total idyll. Vi bodde i små vita cementhus och det sprang runt djur fritt på stället. Bland annat en vit så kallad springbok (en liten antilop). Den har ungefär samma storlek och form som ett rådjur.

dsc_0321

Bild 3 – Utsikten från vårt boende i Cederberg. Här syns hela Bokkeveld-gruppen i en dalgång i landskapet. Foto: Rickard Haeggman (2016).

Under seneftermiddagen passade några på att bada i ån. Det var en gnutta jättekallt faktiskt. Senare på kvällen var det dags för typisk Sydafrikansk mat: braai! Braai betyder grillning och typiska saker som hamnar över glöden är lammkorvar, kotletter och diverse rotfrukter i folie. Dagen har varit bra och vi ser fram emot nya äventyr i morgon.

Sydafrika Dag 1: Table Mountain

Dag 1: 4 oktober, 2016

Bestigning av Table Mountain

Adi Fazic

Första exkursionsdagen började med en tidig morgon där exkursionsgruppen plockar upp professor David Cornell vid sitt hem för att sedan äta frukost på en liten uteservering (bild 1).

bild-1

Bild 1 – Utsikten från uteserveringen: Table Mountain! Foto: Adi Fazic (2016).

Vi begav oss därefter till Table Mountain National Park för att bestiga den 1085 m höga Table Mountain. Samtidigt som vi klättrade, arbetade vi oss uppåt i dess geologiska lagerföljd (stratigrafi). Stratigrafin består i botten av Malmesbury Group (detritala zirkoner med åldrar på 750–560 miljoner år), som finns under stora delar av Kapstaden. Malmesbury-gruppen intruderades av Cape Granite (ca. 570–540 miljoner år gammal), som väldigt lätt kan identifieras p.g.a. stora kristaller (megakrister) av fältspat och dess granitiska sammansättning (bild 2).

bild2

Bild 2 – Förenklad stratigrafi för Table Mountain och delar av Kapstaden. Foto: Hilton Teper (2007), Oggmus (2016) [1].

Det finns en gammal erosionsyta som har blottat dessa bergarter och på den ytan ligger Table Mountain Group, bestående huvudsakligen av skiffer och sandstensformationer. Graafwater Formation är den äldsta komponenten och ligger därför i botten. Ovanpå Graafwater ligger Table Mountain sandsten, som är svårvittrad och därför står upp som berg i landskapet. Table Mountain Group avsattes mellan 510–450 miljoner år sedan och den maximala tjockleken för sandstenen har uppskattats till cirka 2000 m.

Berget toppas av Pakhuis diamiktiten, en bergart som avsattes av stora glaciärer. I just detta fall vittnar förekomsten av istidsavlagringar om en period av “Snowball Earth” då troligtvis hela Jorden täcktes av glaciärer. Sedimentet tros vara från tidsperioden Ordovicium, vilket motsvarar en tid för cirka 485–444 miljoner år sedan.

Startpunkten för vår väg uppför Table Mountain var Tafelberg Road, där den vittrade Cape Granite med dess stora fältspater tydligt framträder (bild 3).

bild-3

Bild 3 – Typiskt utseende för Cape Granite, fotograferad vid startpunkten på Tafelberg Road. Foto: Adi Fazic (2016).

Exkursionsledaren David berättade också lite om de olika växter samt deras utsträckning i området: fynbos, ljungväxter, perthias, silver trees, m.m. (bild 4).

bildkollage

Bild 4 – Ett litet kollage med bilder på växter som finns på Table Mountain. Foto: Adi Fazic (2016).

Efter en stunds vandring uppför, påträffade vi Table Mountain Group (bild 5 och 6) som här är en varierande gul och röd sandstensformation och uppvisar strukturer som korsskiktning, ripples, lamineringar samt mud-clasts. Ibland uppstår även en växtliknande struktur som egentligen är en utfällning av manganoxider.

Bild 5 visar ripples, en struktur skapad av vågor, både i profil och från ovan i de övre två bilderna. Nedan syns ett lager av skiffer (vänster) samt korsskiktning (höger), vilket är ett typiskt tecken för sediment avlagrade i rinnande vatten.

bildkollage2

Bild 5 – Ripple-strukturer (överst), ett skifferlager (vänster) och korsskiktning i sandstenen (höger). Foto: Adi Fazic (2016).

Fyra olika strukturer i sandstenen där man på vänster sida kan se lamineringen i toppen och mud-clasts i botten. Högra sidan visar större fragment (klaster) av kvarts i en finkornig massa (matrix) av sandsten, samt manganutfällningen i högra botten.

bildkollage3

Bild 6 – Olika sedimentära strukturer i sandstenen. Foto: Adi Fazic (2016).

Utsikten från toppen var strålande och på bild 7 kan man se berget Lion’s Head till vänster och Green Point Stadium (“Vuvuzela stadion”) till höger där VM spelades 2010. Kullarna i bakgrunden består av bergarten hornfels, som skapades av Cape Granite intrusionen. Där har det brutits guld förr i tiden.

bild-7

Bild 7 – Utsikten över Lion’s Head (vänster), Robben Island (mitten) och Kapstaden från Table Mountain denna soliga dag. Foto: Adi Fazic (2016).

Efter någon timme på toppen—som gruppen spenderade med att titta på utsikten, fåglarna och små djur som liknar gnagare (Dassies)—var det dags att bege sig neråt (bild 8). Dessvärre kom grupperna isär och det dröjde ett par timmar innan alla var samlade igen. Utmattade, men oskadda, kom vi hem och en ny dag med äventyr väntade!

bild-8

Bild 8 – Bild från Platteklip Kloof, vandringen nedför berget. Foto: Adi Fazic (2016).


Källor

  1. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Table_Mountain_geology.jpg